Hon ville inte bara trycka ner honom i stolen, hon ville dominera honom totalt. Denna äckliga avskyvärda ursäkt till människa. Han satt där och trodde att han var något, men alla tyckte han var jobbig och rent ut av pinsam. Personligen ville hon göra honom illa, man kan inte bete sig hur som helst och inte bli straffad för det. En person som terroriserat människor och spridit lögner borde sättas stopp för.
Hon borrade in sin blick i honom, önskade att hon hade magiska krafter som kunde förgifta hans innanmäte och få honom att lida.
Vad är det med mig? Hur kom den här sidan fram? tänkte hon när hon insåg hur hennes knytnävar vitnade av ansträngning. Släpp det bara.
Efter mötet kände Bettina sig helt slut. Hur kunde en enda man ta så mycket energi? Det borde vara tvärtom. Idioter som han borde inte få ta någon energi alls. Världen kändes upp och ner just då.
Hjärnan ville inte stänga av och det kändes som om hon inte skulle få någon vila alls inatt om det fortsatte såhär. Hon bestämde sig för att gå ut och ta en promenad i mörkret trotts att kylan passerat nollan och det kunde vara halt. Kanske skulle sömnen komma ändå om kroppen var helt slut.
Klockan var inte mer än halv tio men det var redan mörkt ute och den kalla vinden bet sig fast i näsan. Bettina drog halsduken längre upp och försökte gå så fort hon kunde och samtidigt ha koll på var hon satte fötterna. Tack och lov hade dom passerat årets mörkaste dag och det skulle bara bli ljusare för varje natt.
När hon rundade hörnet ut mot trappan som ledde ner i skogen hörde hon något konstigt ljud, det lät som ett kvidande. Hon stannade upp och sökte med blicken vid den upplysta gångvägen. Längre fram såg hon någon ligga på marken. Trappan var hal och inte underhållen så det var inte den första som halkat så här års. Men när hon kom fram och fick se vem det var som låg där tändes det en låga inom henne. Det var han! Det var blod på marken vid huvudet och benet låg i en onaturlig vinkel. Det finns en gud.
-Hjälp mig! jämrade mannen och vände huvudet mot Bettina. När han såg vem det var spärrades ögonen upp. Han visste att det här inte var en människa som ville hjälpa honom. I ren chock försökte han vända sig men skrek till av smärta och tog sig för benet.
Hon log hånfullt, satte sig ner på huk och pekade mot benet.
-Det ser ut att göra ont det där. Varför ringer du inte efter ambulans?
-Jag ramlade på mobilen, den funkar inte. Kan du ringa åt mig?
Hon svarade inte direkt. Istället la hon handen på benet och tryckte till. Mannen skrek av smärta.
-Vad gör du? Är du galen? Jag ska anmäla dig till polisen!
-Jasså det ska du? Kanske inte är så smart med tanke på att du är alldeles ensam på en väg som folk sällan går på, det är minus grader och du kan inte röra dig eller kontakta någon. Det är bara ren tur att jag var knäpp nog att ge mig ut på en promenad i det här vädret.
Mannen låg tyst och man kunde se hur hans hjärna letade efter ord i ren panik.
-Istället ska du sluta vara en jobbig jävla skit. Du ska lägga ner din häxjakt och sluta störa friden som råder här. Låt folk ha det trevligt och skaffa dig en annan jävla hobby som inte innebär att göra livet jobbigt för andra. Ingen gillar dig. Håll dig undan. Om du gör det så ringer jag efter hjälp. Annars går jag härifrån.
Han stirrade på henne med ögon som skvallrade om rädslan han kände.
Efter ett tag vart hans ansikte mer slappt och han tittade ner i marken.
-Ok, jag ska sluta. Hjälp mig bara.
-Om du ljuger, om du inte bara är en idiot utan även en lögnare, då ska jag se till att du hamnar här igen och den gången kommer jag inte att hjälpa dig. Jag vet vart du bor.
Han höjde än en gång sin blick mot henne i panik.
Känslan av makt rusade runt i hennes huvud. Hon log och tog upp mobilen. Det skulle verkligen gå mot ljusare tider.
(Av ordet dominera från skrivpuff)
fredag 13 juni 2014
måndag 17 februari 2014
Samlaren
Han betraktade henne på avstånd. Hur hon hjälpte hunden upp på stranden. Hennes vita tänder blänkte i hennes solbruna ansikte och det blonda håret glänste på hennes huvud som en gloria. Han kunde nästan känna hennes godhet stråla som en varm våg igenom honom. Hans kropp svarade med en rysning. Snart var hon hans, han skulle absorbera henne långsamt. Låta kärleken sjunka in i hans inre och göra honom hel.
Med slutna ögon vände hans sitt bleka ansikte mot solen och bakom solglasögonen tårades sig ögonen i förväntan över det som komma skall.
Det var redan förberett. Han kunde se det framför sig, den kalla källaren, badkaret, bordet som användes vid förberedelsen, knivarna. Han kunde aldrig bestämma sig för vilken kniv han skulle använda i förväg. Dom talade aldrig med honom förens hans gåva låg där. Händerna började svettas av upphetsning när han såg scenariot spelas upp på insidan av ögonlocken och Han kunde nästan känna lukten av järn, svett och ångest.
Andas, inte bli för upphetsad nu. Det är inte dags riktigt än. Tänkte han samtidigt som ett barn började gråta vid handduken bara några meter ifrån honom.
Hon vände sig om mot oljudet och bara för en sekund såg hon på honom med sina underbara ögon. Det var som om resten av världen stannade av vördnad inför deras möte. Snart, snart skulle han få introducera sig och bjuda in henne att bli ett med honom för evigt.
Text inspirerad av bilden http://www.flickr.com/photos/elchupacabra/10922920634/sizes/z/in/photostream/
Med slutna ögon vände hans sitt bleka ansikte mot solen och bakom solglasögonen tårades sig ögonen i förväntan över det som komma skall.
Det var redan förberett. Han kunde se det framför sig, den kalla källaren, badkaret, bordet som användes vid förberedelsen, knivarna. Han kunde aldrig bestämma sig för vilken kniv han skulle använda i förväg. Dom talade aldrig med honom förens hans gåva låg där. Händerna började svettas av upphetsning när han såg scenariot spelas upp på insidan av ögonlocken och Han kunde nästan känna lukten av järn, svett och ångest.
Andas, inte bli för upphetsad nu. Det är inte dags riktigt än. Tänkte han samtidigt som ett barn började gråta vid handduken bara några meter ifrån honom.
Hon vände sig om mot oljudet och bara för en sekund såg hon på honom med sina underbara ögon. Det var som om resten av världen stannade av vördnad inför deras möte. Snart, snart skulle han få introducera sig och bjuda in henne att bli ett med honom för evigt.
Text inspirerad av bilden http://www.flickr.com/photos/elchupacabra/10922920634/sizes/z/in/photostream/
måndag 30 december 2013
Gott nytt år
Imorgon ska jag älska,
älska mig själv som jag är,
imorgon ska jag leva,
leva utan fruktan,
imorgon ska jag andas,
imorgon ska jag dansa,
igår så var jag ledsen,
jag grät över sorger jag bär,
igår var livet tungt,
skulle det verkligen vara såhär?
igår så såg jag svart,
det var långt till skratt,
men imorgon ska jag leva,
imorgon är mitt år!
då kan jag inte fela,
då ska jag läka mina sår,
imorgon är en annan dag,
än den som var igår.
Gott nytt år!
torsdag 19 december 2013
onsdag 18 december 2013
Saknad
Hon stängde dörren bakom sig och lutade sin kropp och sitt huvud mot det massiva träet bakom sig. En djup suck gled utöver hennes läppar och hon lät tiden stå stilla en liten stund.
Morran väckte henne genom att stryka sig mot benen och kräva uppmärksamhet, hon var hungrig som vanligt och höll säkert på att svälta ihjäl enligt henne själv. Vem som helst som inte var blind hade nog argumenterat emot. Sara tog upp pälsdjuret och drog in hennes doft.
-Har du saknat mig?
-Mjaaaaauuuuu! (Maaaaaat).
Med ett stelt flin gav hon upp. Köket låg bredvid hallen så det dröjde inte många minuter innan ljudet av torrmat mot keramikskål fyllde tomheten.
Nycklarna slängde hon på golvet. Inga nycklar på bordet. Så sa alltid mormor. Hon saknade henne nu, det gjorde fortfarande så jävla ont. Som en glasskärva som fastnat i bröstet. Det måste väl gå över snart? Hon sjönk ihop på en av stolarna vid köksbordet och begravde sin panna i armarna som låg stumt mot bordsduken. Om hon önskade tillräckligt hårt kanske allt bara varit en dröm? Hon kanske kunde vakna upp i köket och se henne där igen?
Plötsligt kände Sara en doft av nybakat. Hon ryckte till eftersom det inte fanns något nybakat eller ens ätbart längre i köket. Takeaway var hennes nya gud. Ändå fanns lukten där. Huvudet lyftes sakta upp.
Mitt framför henne på bordet låg en lapp. Hur fasen hade hon missat den? Händerna envisades med att darra lite när dom tveksamt rörde vid bläcket. Hon kände igen skrivstilen väl. Det stod: Älskar dig. /Mormor.
Morran väckte henne genom att stryka sig mot benen och kräva uppmärksamhet, hon var hungrig som vanligt och höll säkert på att svälta ihjäl enligt henne själv. Vem som helst som inte var blind hade nog argumenterat emot. Sara tog upp pälsdjuret och drog in hennes doft.
-Har du saknat mig?
-Mjaaaaauuuuu! (Maaaaaat).
Med ett stelt flin gav hon upp. Köket låg bredvid hallen så det dröjde inte många minuter innan ljudet av torrmat mot keramikskål fyllde tomheten.
Nycklarna slängde hon på golvet. Inga nycklar på bordet. Så sa alltid mormor. Hon saknade henne nu, det gjorde fortfarande så jävla ont. Som en glasskärva som fastnat i bröstet. Det måste väl gå över snart? Hon sjönk ihop på en av stolarna vid köksbordet och begravde sin panna i armarna som låg stumt mot bordsduken. Om hon önskade tillräckligt hårt kanske allt bara varit en dröm? Hon kanske kunde vakna upp i köket och se henne där igen?
Plötsligt kände Sara en doft av nybakat. Hon ryckte till eftersom det inte fanns något nybakat eller ens ätbart längre i köket. Takeaway var hennes nya gud. Ändå fanns lukten där. Huvudet lyftes sakta upp.
Mitt framför henne på bordet låg en lapp. Hur fasen hade hon missat den? Händerna envisades med att darra lite när dom tveksamt rörde vid bläcket. Hon kände igen skrivstilen väl. Det stod: Älskar dig. /Mormor.
Skrivpuff bild
Måste du vara sådär emo?
Jag pallar verkligen inte. Kan inte hålla din hand och låtsas att jag bryr mig. Är du inte trött på att höra ditt eget gnäll?
Det är inte synd om dig bara för att allt går i svart.
Jag är klar nu, väljer en annan väg att vandra. Orkar inte vara offer mer.
Vore trevligt om du ville följa med, du är så mycket mer än du ser.
Jag pallar verkligen inte. Kan inte hålla din hand och låtsas att jag bryr mig. Är du inte trött på att höra ditt eget gnäll?
Det är inte synd om dig bara för att allt går i svart.
Jag är klar nu, väljer en annan väg att vandra. Orkar inte vara offer mer.
Vore trevligt om du ville följa med, du är så mycket mer än du ser.
Monstret och Carl
Solen strålade på sitt bästa humör över den lilla staden. Sommaren hade varit varm och skulle fortsätta med det ett tag till.
Överallt gick och satt folk som dyrkade den gula cirkeln, men en man släpade sig fram på gatorna, helt opåverkad av det allmänna lyckoruset.
Han irrade sig fram på gatan gick och gick in i folk utan att be om ursäkt. Som tur var brydde sig dom flesta inte om detta, det var ju en så strålande dag i övrigt!
Precis när mannen skulle svänga in på Konsum fick han syn på löpsedlarna. "Ung kvinna sliten i stycken""Rovdjur mördar kvinna"
Det vände sig i magen på Carl. Han var tvungen att ta stöd mot en vägg och luta sig fram för att andas lite.
Överallt gick och satt folk som dyrkade den gula cirkeln, men en man släpade sig fram på gatorna, helt opåverkad av det allmänna lyckoruset.
Han irrade sig fram på gatan gick och gick in i folk utan att be om ursäkt. Som tur var brydde sig dom flesta inte om detta, det var ju en så strålande dag i övrigt!
Precis när mannen skulle svänga in på Konsum fick han syn på löpsedlarna. "Ung kvinna sliten i stycken""Rovdjur mördar kvinna"
Det vände sig i magen på Carl. Han var tvungen att ta stöd mot en vägg och luta sig fram för att andas lite.
Inne i affären hånade mejeri disken honom med alla sina val. Hon hade alltid tvingat honom att köpa lättmjölk. Ingen av oss behöver mer fett Carl. brukade hon säga. Nu sneglade han från den blåa förpackningen till den röda. Sedan tittade han på sin mage som egentligen inte stack ut så mycket men han tog ändå lättmjölken. En banan, fågelmat och ett paket röda prince låg också i kassen när han gick hem.
Väl hemma lade han sig på sängen där han legat sömnlös senaste timmarna och slöt ögonen med en tung suck. Det tog inte mer än 5 minuter innan bilder på en ung kvinnas kropp, sargad och blodig, knappt igenkännbar, dök upp i hans inre. Carl satte sig upp med ett ryck. Sedan bröt han ihop i tårar.
I en sliten gammal fjällräven väska under sängen låg en blå sjal som luktade hallon och en liten skvätt av citron.
Han plockade försiktigt upp sjalen och smekte sin våta kind med den. Drog in doften och försökte minnas dom bra stunderna.
Under hennes lukt kunde han känna något kallt och fuktigt som dröjde sig kvar. En lukt av järn och mögel. Carl slängde ifrån sig tyget som om han bränt sig på det.
Med ett fast grepp om sina knän gungade han fram och tillbaka medan tårarna rann ner för hans kinder. Ansiktet var tomt och ögonen stirrade rakt ut i intet.
Någonstans snarkade ett monster.
I en sliten gammal fjällräven väska under sängen låg en blå sjal som luktade hallon och en liten skvätt av citron.
Han plockade försiktigt upp sjalen och smekte sin våta kind med den. Drog in doften och försökte minnas dom bra stunderna.
Under hennes lukt kunde han känna något kallt och fuktigt som dröjde sig kvar. En lukt av järn och mögel. Carl slängde ifrån sig tyget som om han bränt sig på det.
Med ett fast grepp om sina knän gungade han fram och tillbaka medan tårarna rann ner för hans kinder. Ansiktet var tomt och ögonen stirrade rakt ut i intet.
Någonstans snarkade ett monster.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)