Sagor för vuxna

Har en liten idé jag vill testa. Ska skriva små korta sagor som jag inte får redigera. Ska försöka skriva en så ofta jag kan. Vi får se om jag tycker det är kul och fortsätter.

Kvinnan och julgranen.

Det var en gång en kvinna som levde i ett litet litet hus med sin lilla lilla man. Mannen kände sig mindre värd eftersom hans storlek inte var så mycket att tala om så han kände ett behov av att trycka ner kvinnan.
Detta gjorde han så fort han fick tillfälle, när maten var perfekt kunde han klaga att den var för varm. Hade hon städat hemma hela dagen klagade han på att hon inte tagit hand om sitt utseende nog och att det var förskräckligt att han skulle behöva stå ut med att komma hem till en sådan ful fru.
Hade hon gjort sig vacker för honom kunde han klaga på att det inte var rent nog hemma eller att maten inte var god nog åt honom.

Mannens bitterhet drev deras vänner och familj ifrån dom eftersom kvinnan inte var den enda person mannen klagade på för att förstora sig själv.
Tillslut firade dom alla högtider ensamma. Förutom kvinnans födelsedag, den firades inte alls eftersom mannen ansåg sig inte ha tid med sådana obetydliga händelser.

En julafton, när snön låg perfekt vit utanför fönstren, sången från sjungande barn hördes ända in i parets hus och juldekorationerna lyste med sitt helande sken kände kvinnan en värme i bröstet hon sedan länge glömt. För en sekund glömde hon bort mannen och lät julfriden sprida sig i hennes späda kropp som var stel av alla förolämpningar som sköljts över henne under senaste årtiondet.
Hon suckade och tittade drömmande ut genom fönstret för en minut.
Därför varken såg eller hörde hon mannen som kom in i rummet och ertappade henne med att må bra.

-Sitter du där och latar dig! Julskinkan kommer inte att koka sig själv ditt åbäke!
Hans ansikte blev rött av ansträngning och orden satt som en pil i hjärtat på kvinnan som låtit sin gard falla för en sekund.

Medan hon gick ut i köket och låtsades fixa med maten som redan var väl förbered kunde hon inte sluta tänka på hur underbar julen skulle vara om hon bara slapp makens aggressiva attacker hela tiden. Hon längtade tillbaka till när hon var liten och julen var magisk.
Mannen skrek något om att elden var för liten och hon gick in i vardagsrummet igen där han satt och läste sin tidning bara två steg ifrån den öppna spisen.
Hon lade på mer ved och petade i elden med eldgaffeln.
Han muttrade någon elak kommentar bakom tidningen men hon hörde honom inte. Det behövdes inte. Bägaren hade redan runnit över.

Utan att hon egentligen visste hur så stod hon plötsligt framför honom på stadiga ben och sade hans namn.
Mannen sänkte irriterat ner tidningen men tystnade när han märkte att det var något konstigt med stämningen.
Det var det sista han gjorde i livet. Kvinnan körde in eldgaffeln i bröstet på honom djupt och träffsäkert. Efter att ha skött allt i huset i flera år var hon stark.
Blod gurglades ut över mannens haka när han försökte säga något men ögonen stirrade strax döda framåt.

Den julen var den bästa i hennes liv.

Som jag skrev tidigare är denna text oredigerad.
Och skriven bara rakt upp och ner :-) Det var kul!

Skrivpuff bild

Måste du vara sådär emo?
Jag pallar verkligen inte. Kan inte hålla din hand och låtsas att jag bryr mig. Är du inte trött på att höra ditt eget gnäll?
Det är inte synd om dig bara för att allt går i svart.
Jag är klar nu, väljer en annan väg att vandra. Orkar inte vara offer mer.
Vore trevligt om du ville följa med, du är så mycket mer än du ser.

Från bild på skrivpuff.

Monstret och Carl

Solen strålade på sitt bästa humör över den lilla staden. Sommaren hade varit varm och skulle fortsätta med det ett tag till.
Överallt gick och satt folk som dyrkade den gula cirkeln, men en man släpade sig fram på gatorna, helt opåverkad av det allmänna lyckoruset.
Han irrade sig fram på gatan gick och gick in i folk utan att be om ursäkt. Som tur var brydde sig dom flesta inte om detta, det var ju en så strålande dag i övrigt!
Precis när mannen skulle svänga in på Konsum fick han syn på löpsedlarna. "Ung kvinna sliten i stycken""Rovdjur mördar kvinna"
Det vände sig i magen på Carl. Han var tvungen att ta stöd mot en vägg och luta sig fram för att andas lite.

Inne i affären hånade mejeri disken honom med alla sina val. Hon hade alltid tvingat honom att köpa lättmjölk. Ingen av oss behöver mer fett Carl. brukade hon säga. Nu sneglade han från den blåa förpackningen till den röda. Sedan tittade han på sin mage som egentligen inte stack ut så mycket men han tog ändå lättmjölken. En banan, fågelmat och ett paket röda prince låg också i kassen när han gick hem.

Väl hemma lade han sig på sängen där han legat sömnlös senaste timmarna och slöt ögonen med en tung suck. Det tog inte mer än 5 minuter innan bilder på en ung kvinnas kropp, sargad och blodig, knappt igenkännbar,  dök upp i hans inre. Carl satte sig upp med ett ryck. Sedan bröt han ihop i tårar.
I en sliten gammal fjällräven väska under sängen låg en blå sjal som luktade hallon och en liten skvätt av citron.
Han plockade försiktigt upp sjalen och smekte sin våta kind med den. Drog in doften och försökte minnas dom bra stunderna.
Under hennes lukt kunde han känna något kallt och fuktigt som dröjde sig kvar. En lukt av järn och mögel. Carl slängde ifrån sig tyget som om han bränt sig på det.
Med ett fast grepp om sina knän gungade han fram och tillbaka medan tårarna rann ner för hans kinder. Ansiktet var tomt och ögonen stirrade rakt ut i intet.
Någonstans snarkade ett monster.

Klaga

Nattens mörker kryper sakta in i mitt sinne. Trots värmen från ljusen fryser jag, inuti.

Mina kinder känns stela av salt och svullna av ilska. 

Jag vill inte klaga, vill inte vara tung och obekväm för andra, vill inte påminna om att det gör ont i mig. Kan inte låta jag få plats i mitt liv. Vad gör man när man vill men inte vet hur?

En djup suck och en välkommen trötthet infinner sig. Min själsfrände hoppar upp i soffan och stryker sig hårdhänt mot mitt ansikte, gnuggar bort stelheten. Hon möter mina ögon och stirrar med ett djup och en kravlös kärlek. 

Det ordnar sig. Orden smeker mitt sinne. Nuddar hennes nos med min näsa. Pussar hennes panna och borrar sen in näsan i hennes päls som doftar sommar.

Jag har det rätt bra ändå.