Ses

-Vi kan väl höras eller ses nästa vecka?
Hur ofta har inte dessa ord fötts i min mun, bara för att dö några minuter senare. Viljan finns där, glädjen att springa på någon man inte träffat på länge. Varför har jag inte ringt henne för? Vi som har haft så mycket kul tillsammans. 

Men mitt huvud och mitt liv har varit fullt av alla dessa måsten. En osynlig rädsla för att inte passa in, inte duga.
Vem har tid för vänner, glädje och sånt man vill göra när det finns så mycket krav från världen?
Vem vågar ifrågasätta vad samhället har bestämt?

Om jag tar min medicin kanske dom inte ser hur olycklig jag är, hur långt ifrån mig själv jag känner mig. Om jag springer genom livet kanske jag inte ramlar.

Och det är jag, jag som låter det ske.