Drömland

Jag känner mig konstig. Flytande, genomskinlig. Kan höra mina andetag tydligt, varför viskar världen?
En blå fjäril flyger ovanför mitt ansikte. Ovanför? Jag ligger visst ner. Försöker sätta mig upp men kroppen är på paus. "Sorry, tillbaka om tio".

En himmel som skiftar i blåa nyanser och långa grässtrån som svajar in i mitt synfält. Och fjärilen så klart. Den vill något. "Kom" vinkar den med sin ena tentakel. Jag svävar, svävar upp mot min vän som fnissar åt mig.

Hjärtat pumpar frenetiskt blod till hjärnan som försöker förstå, försöker greppa situationen. Då kommer ljudet. Vinden som leker med gräset, fåglar som sjunger, dolda av hundratals träd i alla färger jag någonsin sett.
Min kropp har vänt sig, jag flyger som man ska. Måste ju flyga rätt, vill inte göra fel.

Fjärilen skuttar iväg och jag försöker följa den. Mina fötter dras mot marken. Nej! Jag vill inte! Jag vill flyga!
Men tårna är redan nere i jorden, och jag förvandlas till ett massivt svart träd med nakna grenar som pekar finger åt solen. Här ska jag härska till tidens ände. Eller tills jag slutar drömma.

Text skriven efter orden konstig och drömma från en övning av Skrivpuff.