Monstret och Carl

Solen strålade på sitt bästa humör över den lilla staden. Sommaren hade varit varm och skulle fortsätta med det ett tag till.
Överallt gick och satt folk som dyrkade den gula cirkeln, men en man släpade sig fram på gatorna, helt opåverkad av det allmänna lyckoruset.
Han irrade sig fram på gatan gick och gick in i folk utan att be om ursäkt. Som tur var brydde sig dom flesta inte om detta, det var ju en så strålande dag i övrigt!
Precis när mannen skulle svänga in på Konsum fick han syn på löpsedlarna. "Ung kvinna sliten i stycken""Rovdjur mördar kvinna"
Det vände sig i magen på Carl. Han var tvungen att ta stöd mot en vägg och luta sig fram för att andas lite.

Inne i affären hånade mejeri disken honom med alla sina val. Hon hade alltid tvingat honom att köpa lättmjölk. Ingen av oss behöver mer fett Carl. brukade hon säga. Nu sneglade han från den blåa förpackningen till den röda. Sedan tittade han på sin mage som egentligen inte stack ut så mycket men han tog ändå lättmjölken. En banan, fågelmat och ett paket röda prince låg också i kassen när han gick hem.

Väl hemma lade han sig på sängen där han legat sömnlös senaste timmarna och slöt ögonen med en tung suck. Det tog inte mer än 5 minuter innan bilder på en ung kvinnas kropp, sargad och blodig, knappt igenkännbar,  dök upp i hans inre. Carl satte sig upp med ett ryck. Sedan bröt han ihop i tårar.
I en sliten gammal fjällräven väska under sängen låg en blå sjal som luktade hallon och en liten skvätt av citron.
Han plockade försiktigt upp sjalen och smekte sin våta kind med den. Drog in doften och försökte minnas dom bra stunderna.
Under hennes lukt kunde han känna något kallt och fuktigt som dröjde sig kvar. En lukt av järn och mögel. Carl slängde ifrån sig tyget som om han bränt sig på det.
Med ett fast grepp om sina knän gungade han fram och tillbaka medan tårarna rann ner för hans kinder. Ansiktet var tomt och ögonen stirrade rakt ut i intet.
Någonstans snarkade ett monster.