Långt inuti mig, bakom skratt och styrka, där har jag mitt gömställe. Där får jag vara mitt sanna jag. I mitt gömställe kan jag krypa in och försvinna för omvärlden, vara sårbar. Där har jag gömt alla "Nej! Jag vill inte" och alla "Du gjorde mig faktiskt ledsen".
På denna plats finns alla känslor och ord som inte fick vara med, som inte passade in i världen där ute. Som ett berg med hittegods som ingen vill kännas vid. Jag brukar sitta där och titta på alla brutna löften och känna djup sorg. Jag lovade mig själv att älska mig själv. Vad hände?
Från mitt gömställe växer det hopp om förändring, ett eko om en ljusare framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar