Skrivövning

Fick en övning av min coach att skriva utan att rätta eventuella fel eller upprepningar. Tänkte vara modig och skriva den här i bloggen istället för privat.

Solen strålade igenom trädkronorna och värmde hennes kropp. Värmen var nästan outhärdlig. Hon gled ner från liggdynan ner i poolen och tog två simtag för att komma fram till kanten. Där hade hon utsikt över skogen.
Det var tyst. Helt underbart tyst.
Solen smekte hennes rygg och vattnet svalkade hennes kropp. Hon kunde inte minnas när hon mådde såhär bra sist. Detta måste vara himmelriket tänkte hon.
Ifrån skogen hördes fåglarnas sång, stillsam och vacker. Hon studerade träden och försökte hitta dom, men det var som om träden själva sjöng. Fåglarna syntes inte till. En rysning gick upp för hennes ryggrad.

Hon lade armnarna i kors på poolkanten och lät kroppen flyta upp till ytan. Viktlös och bekymmerslös begrundade hon hur smärtsamt vackert det var omkring henne.
Detta var en dröm hon aldrig ville vakna upp ur.
Hon var ensam i sitt paradis, hon hade dött och äntligen fått sin belöning för det helvette hon gått igenom.
Det här var hennes eget nirvana.

Hennes njutning avbröts av betjäntens diskreta harkling när denne kom in med maten. Det var tydligen redan middag.
En utsökt blandning av söta frukter tillsammans med salt kött och en sur Mojito gav hennes smaklökar en orgasm hon sent skulle glömma.

Hon åt av maten i skuggan under parasollet, på mage på ena solsängen. Tog sin tid, njöt av varje tugga. Något hon aldrig gjort förut. Det tog förmodligen lång tid att äta den måltiden men det visste hon inte eftersom hon lagt ifrån sig mobilen (hennes enda klocka) när hon först kom hit.

Plötsligt vaknade hon av att solen började gå ner, någon hade plockat undan maten och lagt en filt över henne. Hon måste ha somnat av mättnad.
Hon sträckte lite på sig och gick sedan in i sin träkojja. Ett par haremsbyxor och ett linne, håret i en knut och sandaler på. Nu var hon redo för natten.

Hon kunde höra öjudet av folk och trummor redan från långt håll. En eld av rörelse och frihet vaknade i henne och innan hon ens klivit in i ljuset av den stora brasan rörde hon på höfterna i takt till musiken.
Hon dansade tills hon stupade, sjöng tills rösten brast, drack tills kroppen inte kunde dricka mer.
Månen lyste med sin prakt och iaktog hennes gåva.

När musiken tonat av och stranden började bli folktom promenerade hon hem igen. Lyckligare än hon någonsin varit.
Det var värt det. Allt var värt det här. Mitt himmelrike. Mitt nirvana.