Sagor för vuxna

Har en liten idé jag vill testa. Ska skriva små korta sagor som jag inte får redigera. Ska försöka skriva en så ofta jag kan. Vi får se om jag tycker det är kul och fortsätter.

Kvinnan och julgranen.

Det var en gång en kvinna som levde i ett litet litet hus med sin lilla lilla man. Mannen kände sig mindre värd eftersom hans storlek inte var så mycket att tala om så han kände ett behov av att trycka ner kvinnan.
Detta gjorde han så fort han fick tillfälle, när maten var perfekt kunde han klaga att den var för varm. Hade hon städat hemma hela dagen klagade han på att hon inte tagit hand om sitt utseende nog och att det var förskräckligt att han skulle behöva stå ut med att komma hem till en sådan ful fru.
Hade hon gjort sig vacker för honom kunde han klaga på att det inte var rent nog hemma eller att maten inte var god nog åt honom.

Mannens bitterhet drev deras vänner och familj ifrån dom eftersom kvinnan inte var den enda person mannen klagade på för att förstora sig själv.
Tillslut firade dom alla högtider ensamma. Förutom kvinnans födelsedag, den firades inte alls eftersom mannen ansåg sig inte ha tid med sådana obetydliga händelser.

En julafton, när snön låg perfekt vit utanför fönstren, sången från sjungande barn hördes ända in i parets hus och juldekorationerna lyste med sitt helande sken kände kvinnan en värme i bröstet hon sedan länge glömt. För en sekund glömde hon bort mannen och lät julfriden sprida sig i hennes späda kropp som var stel av alla förolämpningar som sköljts över henne under senaste årtiondet.
Hon suckade och tittade drömmande ut genom fönstret för en minut.
Därför varken såg eller hörde hon mannen som kom in i rummet och ertappade henne med att må bra.

-Sitter du där och latar dig! Julskinkan kommer inte att koka sig själv ditt åbäke!
Hans ansikte blev rött av ansträngning och orden satt som en pil i hjärtat på kvinnan som låtit sin gard falla för en sekund.

Medan hon gick ut i köket och låtsades fixa med maten som redan var väl förbered kunde hon inte sluta tänka på hur underbar julen skulle vara om hon bara slapp makens aggressiva attacker hela tiden. Hon längtade tillbaka till när hon var liten och julen var magisk.
Mannen skrek något om att elden var för liten och hon gick in i vardagsrummet igen där han satt och läste sin tidning bara två steg ifrån den öppna spisen.
Hon lade på mer ved och petade i elden med eldgaffeln.
Han muttrade någon elak kommentar bakom tidningen men hon hörde honom inte. Det behövdes inte. Bägaren hade redan runnit över.

Utan att hon egentligen visste hur så stod hon plötsligt framför honom på stadiga ben och sade hans namn.
Mannen sänkte irriterat ner tidningen men tystnade när han märkte att det var något konstigt med stämningen.
Det var det sista han gjorde i livet. Kvinnan körde in eldgaffeln i bröstet på honom djupt och träffsäkert. Efter att ha skött allt i huset i flera år var hon stark.
Blod gurglades ut över mannens haka när han försökte säga något men ögonen stirrade strax döda framåt.

Den julen var den bästa i hennes liv.

Som jag skrev tidigare är denna text oredigerad.
Och skriven bara rakt upp och ner :-) Det var kul!