Skam

Månen lyste in med sitt mjuka ljus i lokalen och skapade en overklig stämning. Hon satt i den sträva manchestersoffan mot långväggen med fönster och såg sig stillsamt runt. Allting var kliniskt städat och tillbaka på sin plats, stolar och bord i ordning. Dom vita anonyma väggarna med fula rosa vägglampor nästan lyste i mörkret.

Hennes röda klänning spred ut sig runt henne i soffan, hon kände på den. En stor reva fattades vid armen och man kunde se blåmärket på hennes axel även i det bristfälliga ljuset. Hon var det enda beviset på vad som hänt tidigare ikväll. Lokalen var ren men hon var.. smutsig. Så kände hon sig. Som ett fiasko.
Människorna som fyllt lokalen med sina fina kläder och stela leenden var säkert redan hemma och pratade livligt om hennes misslyckanden. Hur skulle hon överleva en sådan skam? Hon kunde känna hur dom skrattade åt henne bakom hennes rygg.

Det var så tyst just nu i rummet, och så rent. Hon drog in lukten av ajax. Det lugnade henne lite. Om hon inte tittade ner på sig själv kanske hon kunde låtsas att inget hade hänt? Kanske kunde hon få dom andra att låtsas med henne? Det kanske inte var så farligt som hon trodde? Hennes hjärta kanske slog för sitt liv helt i onödan? Så får det vara. Allt skulle bli bra. Bara hon fick sova och vakna till en ny dag. Så skulle allt bli bra. Hon kände hur en droppe lämnade hennes kind och landade på hennes bröst. Allt skulle bli bra.

Från dagens skrivpuff lokal.